Riktiga grisar……

Något som jag har oroat mig länge för på mina skogspromenader är alla spåren efter vildsvin…… Bara tanken på att de kan finnas där i skogen samtidigt som oss har gjort mig skiträdd!! Har läst att de kan vara livsfarliga om man hamnar mellan suggan och smågrisarna – hur man nu skall kunna veta vilken jädra sida de är på…….  :-P
Förra veckan hände det……… Gubben och jag var på väg till ”baksidan” av skogen med bilen. Mest för att slippa alla promenixande nyinflyttade som har erövrat Björnås – men vi kommer alltså körande mitt på åsen när det tornar upp sig något stort och svart på vägen!!!
Där stod den och glodde ………jag saktade ner och blev helt svettig om  händerna när jag såg massa små kultingar springa upp från dikeskanten och ut på vägen……. Kör för jösse namn inte närmare sa gubben som var rädd om den nyinköpta bilen. De kanske anfaller……. Jag som gärna velat ta foto med min nya fina mobil vågade inte ens trycka ner sidorutan…….. Fy tusan så stor den var!!
Efter en stund hade de förflyttat sig ner på andra sidan vägen och jag körde sakta där ifrån…… Det började skymma ute och nu hade jag sett dem på ”riktigt”……
Vi promenixade med hundarna och varje gång koltrastarna tog ett bad i de torra boklöven på marken – så måste jag erkänna att jag stelnade till….. men rundan gick fint! Vi satte oss i bilen och åkte sakta hemåt igen……… Kolla!!!!! skriker gubben igen…….. kolla där!! Jag med min dåliga syn försökte fånga vad han pekade på och fick nästan en chock……. Fyra stora bestar rafsade omkring i kanten på diket………. Jag räknade till tio små kultingar som yrade runt på vägen och då fick jag se den……… en liten kulting som låg i en blodpöl precis i kanten på vägen…….. den hade blivit påkörd av en bil. Precis framför kofångaren vimsade mamma gris runt och visste inte riktigt hur hon skulle göra för att få ihop flocken igen…… Jag blev faktiskt tagen av situationen. Den lille stackaren som stuckit trynet i ett bilhjul och mamman som var helt förtvivlad……….. Vilken scen…….. de andra tre stora grisarna bökade och sprang runt………. Efter en stund körde vi iväg och såg hur mötande trafik kom susande trots våra påslagna varningsblinkers……….!!! Väl hemma googlade jag på ”vildsvin” och fick fram att de ofta slår sig ihopa några stycken suggor och tar gemensamt hand om kultingarna. Galten dyker endast upp när han är pilsk så klart!!!
Kan inte låta bli men den lille i blodpölen har etsat sig fast på synnerven……. De är kanske inte så hemska de där grisarna trots allt…………….

Förresten blev jag påbackad dagen efter på Bjuvs BK:s parkering av en förvirrad människa som inte observerade vår nya fina bil …….. men det är ju en annan historia!!

Bruksuppfödare???

Jag har funderat mycket på vad det är som gör att man kallar sig själv – eller blir indelad i facket som bruksuppfödare inom collieraserna……..?
Som jag själv tänker mig det är det när bägge föräldrarna i en kull är bruksmeriterade! Hur många avelshundar är det……. ? För att vara bruksmeriterad anser jag knappast att en hund är bara genom att bli uppflyttad ur lägre klass…….. Det är endast ett sätt för många att ”kvittera” ut ett utställningschampionat!  När man tittar på kombinationer som de sk bruksuppfödarna gör har de absolut ingen anledning att slå sig för bröstet. Det är nämligen väldigt sällsynt som det händer att ens en av föräldrarna har någon bruksmerit.

Sen finns det de uppfödarna som kan delas in i facket ”mentalivrare”…….. Det är de uppfödarna som anordnar MH-beskrivningar för sina kullar och ser detta verktyg som en otrolig hjälp i sin avel – och tar också hänsyn till resultatet! Att sedan hundarna tränas och tävlas i någon form av de tävlingsgrenar som finns inom SBK gör uppfödarna stolta och glada…….. Vardagen är dock det viktigaste för hunden och dess ägare……….

Slutligen finns det de uppfödarna som har ”fingertopps känslan” och som går enstaka MH-beskrivningar med sina avelshundar – dock inte hela kullar. Bryr sig inte heller om vad MH resultatet blir – utan tycker att man kan se själv vilken avelshane man kan använda genom att se hur pigg o glad den är t ex i en utställningsring……… och dessutom blir bländad om denna hund också placerar sig som vinnare!

För mig kvittar det i vilket fack en uppfödare finns – för om man avlar på en rädd o skotträdd hund så är det ett så kraftigt avsteg – att det borde ”straffas” på något sätt…… Att dessa rädslor nedärvs väldigt högt är vetenskapligt bevisat och att leva med en rädd + skotträdd / berörd hund är så begränsande för ägaren att det inte längre är roligt att äga hund!

Vad jag är glad och tacksam att jag vet var jag skall vända mig när jag skall köpa hund! Dessutom vet jag vad jag skall titta på i föräldrar och släkts MH-beskrivningar för maximera chansen för att få en bra individ.

Långhår / Korthår ?

Ofta kan man läsa på olika forum och i diskussioner att korthåren är bättre mentalt än långhåren. Jag undrar såååå var de som svarar detta har fått den informationen ifrån…….
På SCK:s hemsida kan man se att korthårens MH-spindel börjar att bli skrämmande lik långhårens……… (MH-spindlarna ligger längstner på sidan)
http://www.svenskacollieklubben.se/uppfoljning_avelspolicy.htm
Här kan man se hur det på de senaste åren har gått på helt fel håll med mentaliteten – även på kortisarna………
Kan en förklaring vara att de svenska uppfödarna åker till Finland och använder avelsdjur där vi inte vet så mycket om mentaliteten? Märkligt är det att de finska uppfödarna hellre åker till Sverige och använder de svenska avelsdjuren för att de är bättre mentalt än i Finland och för att det finns lätt tillgänglig dokumentation på SKK Hunddata…….
Glömmer uppfödarna bort att collien är en hund som alla andra och inte den väna varelse som många vill se………..
Var tog den lekande, gripande och nyfikna kortisen vägen?

Endast fem korthårsuppfödare stöder SCK:s projekt ”Mentalt Sund Collie” men jag tror att fler uppfödare och valpköpare måste bli uppmärksamma på vad som håller på att hända. Det är dags att bromsa nu – annars kan det bli för sent!!

Ingen blogg……..

……… utan här kommer jag att skriva om saker som jag funderar på! Jag blir själv så irriterad när folk har en blogg på sin hemsida – och så uppdaterar man inte den mer än varannan månad!

Det kommer inte heller bli så att jag skriver om alla mina fantastiska hundträningar som går så otrooooooooooligt bra – för att mina hundar är de mest arbetsvilliga och perfekta i hela världen…….. För om det kan man läsa på så många andra sidor. Har alltid funderat på om det bara är jag som får misslyckande i mina träningar och får bekymmer med olika saker som jag måste fundera på för att kunna lösa!

Så gott folk – här kommer ni att kunna läsa om saker som gör mig glad, ledsen eller som jag bara helt enkelt måste ventilera på något sätt!

© Copyright Zting.se - Skapad av Swerix web & design